Formstarkt

Annika Madejska bloggar om hälsa som livsstil
Header

Hur ska man få tiden att räcka till?

29.06.2012 15.42 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | löpning - (Kommentarer inaktiverade för Hur ska man få tiden att räcka till?)

Det många brottas med när det gäller att komma i gång med träning är tiden. Hur ska man få plats med något mer i sitt redan späckade schema?
Svaret på frågan gör det inte så mycket lättare: Man måste prioritera och välja bort.
Hur väljer man bort dagishämtningar, städning, matlagning och allt det där andra som fyller ens vardag?!
När jag satte i gång pratade jag med min sambo och lade fram saken så här: Jag mår inte bra och för att jag ska må bättre måste jag få tid att träna – och då behöver jag din hjälp.
Sedan var jag tvungen att rensa lite bland mina egna ”måsten”.
Jag är ganska pedantiskt lagd men jag har nu lärt mig att i bland får dammsugningen vänta en dag för att jag ska få tid för en löprunda.
Dessutom har jag börjat kliva upp tidigare än jag gjorde förut – när jag jobbar dagtid så kliver jag till och med upp klockan 05.15 för att hinna till gymmet innan jag börjar jobba!
Usch tänker ni säkert. Aldrig att jag orkar det!
Det trodde inte jag heller. Jag är kvällsmänniska. Jag har ett jobb där jag oftast börjar så pass sent att jag inte behöver ställa en väckarklocka. Min sambo brukade reta mig för att jag sov till klockan 11.00 allt som oftast.
Det fiffiga med att träna är att man faktiskt också får mer energi och ork att hålla i gång längre om dagarna!
Så allt går – bara man VILL tillräckligt mycket.
Vill man hitta ursäkter så gör man det.
Vill man komma igång och röra på sig mer så plockar man fram sin kalender och röjer tid.
Numera sköter sig allt automatiskt för mig. Även om jag måste skjuta på träningspass och ändra mina planer så GÖR jag det.
Varje vecka gör jag en plan vilka dagar jag ska göra vad. Händer något så mina planer går i stöpet – då hittar jag tid en annan dag.
Så den tråkiga sanningen om det här är att allt handlar om hur mycket man VILL förändra sin livsstil.
Det kan hjälpa om man har någon att börja sina nya vanor med. En vän eller kollega på jobbet kanske.
Och hittar ni inte någon så är ni välkomna att höra av er till mig!
Jag lovar att mejla och fråga hur det gått på de planerade passen och ligga på så ni inte hamnar på soffan framför tv:n igen!

 

, , ,

Det finns inga genvägar!

28.06.2012 14.38 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Mat - (Kommentarer inaktiverade för Det finns inga genvägar!)

Hej och välkomna till Formstarkt!
Här kommer jag att blogga om träning, hälsa, kropp och själ och allt annat som kan tänkas rymmas inom begrepp som wellness och att må bra!
Det här är ingen sportblogg och inte en blogg för elitträning. Det är en blogg för alla vanliga människor som tröttnat på den extra bilringen, som tröttnat på att känna sig hängig och som vill ändra lite på sina vardagsvanor.
Vem är jag då?
Jag är en soffpotatis som fick en chock i vintras när vågen stannade på 79,8 kilo till mina 164 cm.
Dessutom var jag trött, sov dåligt och jag kände ända ut i minsta beståndsdel att jag inte varit snäll mot min kropp.
När jag var yngre var jag oerhört aktiv – jag sysslade bland annat med ridsport och basket. Som student så cyklade jag och gick på vanliga gympa pass.
Med första jobbet kom ovanorna och stillasittandet.
Det blev godis istället för frukt och croissanter i stället för rågbröd och yoghurt med müsli.
Sedan diagnostiserades jag först med den autoimmuna sjukdomen sarkoidos och senare även fibromyalgi. På läkarinrådan ägnade jag mig bara åt lätt motion så som korta promenader.
Kilona kröp sakta på.
För ett och ett halvt år sedan genomgick jag en stor axeloperation och med den kom också fysioterapin.
Och när vågen pekade på allt för mycket i vintras så bestämde jag mig. Det var slut med undanflykter och lathet.
Sakta men säkert trappade jag upp träningen.
Från mars i år tills nu har jag blivit cirka 12 kilo lättare och 2 storlekar mindre.
Jag sover som en stock, har mer energi och tycker att livet är riktigt mycket bättre.
Och jag äter godare och bättre mat.
Det finns inga genvägar. Det har krävt hårt arbete – nya vanor tar tid att skapa.
Men jag är du. Jag är grannen. Jag är tjejen på gatan.
Min förhoppning är att den här bloggen ska inspirera andra att ta sig från sofflocket till ett aktivare och sundare liv.

, , , ,