I dag provade jag att ta med mig hunden när jag skulle ut och springa. Jag var ganska säker på att det skulle bli en om inte värdelös runda så i alla fall intressant i ordets negativa bemärkelse.
Det började bra. Han gick ut starkt oc låg på. Så jag tänkte att om han gillar det här så kan vi ta en liten extra knorr på rundan och få in lite mer distans. Strax efter att vi tagit av för att göra den extra loven så började Indy protestera. Han nöjde sig inte längre med att bara stanna i någon sekund och kissa utan satte nosen i marken och lade alla sina 18 kilon i muskler emot för att jag inte skulle springa vidare. Och så fortsatte det.
Andra kvällsjoggare och flanörer log brett när de såg oss och fnissade när jag kämpade med att försöka hålla någon form av tempo med min 18-kilosvikt bakom mig.
Men jag ger inte upp.
Jag väljer att kalla kvällens pass ett intervallpass med lite styrketräning.
För nu är vi ganska nöjda, både Indy och jag!