Den nya trenden vad gäller mobiltillbehör är ju så kallade wearables – alltså tillbehör som man bär på kroppen.
Jag har den senaste månaden använt ett fitnessarmband som håller koll på hur många steg jag går varje dag, hur många minuter jag är aktiv och dessutom kan jag få lite hjälp med att se hur bra jag sover på nätterna. Stegmätaren ställs in på ett visst antal steg per dag som man vill gå och armbandet meddelar dig om du uppnått ditt mål genom att vibrera. Riktlinjerna säger att man ska gå 10 000 steg per dag för att må bra. Min stegmätare är inställd på 15 000 steg per dag.
Precis som med så mycket annat mobilt så är det lite socialt också med wearables – du kan bli vän med folk, delta i diskussioner på forum och kolla hur du ligger till i jämförelse med andra.
Detta har i mitt fall lett till lätt absurda situationer då min tävlingsinstinkt tagit över och fått mig att göra lite tokiga saker.
Eftersom wearables är ganska nytt så är det inte så många av mina vänner som har dem än och de få jag har på min lista bor utomlands, närmare bestämt i USA.
Deras samhällen är ju inte direkt fulla av möjligheter till vardagsmotion (givetvis beroende på var man bor) och mina vänner i listan har i jämförelse med en nordbo som börjar varje dag med att gå 5 kilometer med hunden ganska få steg uppmätta per dag.
Att tävla mot dem blir med andra ord ganska meningslöst eftersom den närmsta kandidaten ändå har många tusen steg färre än vad jag har.
Så mitt mål har blivit att försöka gå dubbelt så många steg som tvåan på min kompislista.
Häromdagen ledde det till att jag strax innan jag gick och lade mig i rask takt gick fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket för att få ihop de 300 steg som saknades för att slå Matt.
Hunden tittade förvånat på.
En vecka tidigare kom min man på mig där jag stod och joggade på stället i köket medan jag väntade på att mitt kvällste skulle bygga färdigt.
Jag väljer att se det som att alla sätt är bra utom de dåliga.
Om jag så ska behöva hoppa i sängen i fem minuter för att vinna racet!
Den gångna veckan lyckades jag inte med dubbelt så mycket som tvåan på min vänlista men så har jag också drabbats av en otäck förkylning.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.
Jag antar att alla former av röra på sig gör nytta, inte bara att ta sig fram till fots. Hur bra är en sådan där grej på att detektera cykling, skidåkning, paddling, rodd, mm.?
Hej Erik!
Den här manicken är speciellt framtagen för att detektera steg. Alltså är det inte en manick som är menad för folk som mest ägnar sig åt annan typ av motion. Om man vill mäta prestationer när man cyklar eller liknande så måste man nog använda sig av en pulsklocka och de finns ju i olika utföranden med och utan gps. Till pulsklockor finns tillbehör som hjälper att mäta annat – tillexempel en kadensmätare som man oftast fäster på skon för att mäta när man cyklar!