Nog för att han är en riktig pina ibland den där hunden.
Som den morgonen jag vaknade och var övertygad om att han gjort sig illa och höll på att förblöda för det fanns blod i sängen.
Desperat letade jag efter såret – tills maken meddelade att han hittat en bit älgkött i sängen….
Indy fick köttet när ett älghuvud dissikerats ute på vår gårdsplan efter en synnerligen lyckad jakthelg.
Men vår lilla Dog Corleone ville gömma sin skatt i stället för att äta upp den och tyckte vår säng var det perfekta gömstället… *suck*
Älghuvud i sängen.
Men han håller mig i alla fall i gång nu när jag är lätt handikappad. Jag kan inte ta honom på promenad själv än eftersom jag fortfarande är lite för mör efter operationen och eftersom vår lilla hund trots allt är 17 kilo muskler så kan kan med lätthet rycka till så att mina stygn går upp.
Men jag följer med på åtminstone en långrunda per dag. Så 5 kilometer promenad och 5 gånger sjukgymnastik.
Inte helt inaktiv med andra ord. Även om min viktminskningsplan vid det här laget gått fullständigt åt skogen.
Men jag håller modet uppe och viljan finns kvar.
Förhoppningsvis får jag klartecken för att jogga igen den 1 november när jag träffar fysioterapeuten igen.

Nu har jag testat den där stegräknar appen som fanns i artikeln jag tipsade om i mitt senaste blogginlägg.
För att man ska bibehålla en god hälsa bör man gå 10 000 steg varje dag.
Så jag har ställt in pedometern och i dag på morgonen slog jag i gång den när jag skulle ut på morgonrundan.
Jag glömde i och för sig att ställa in vikt och längd – men antalet steg bör vara ganska nära sanningen även om jag noterat att den missar lite.
Min morgonrunda på 4,7 kilometer borde ju sluka en hel del av de där 10 000 stegen tänkte jag.
4 500 blev det. Inte ens hälften.
Det var ungefär här som jag insåg att trots att jag inte är en latmask och trots att jag rör på mig ganska mycket – så är det tufft att komma upp i de där 10 000 stegen!
Om JAG får kämpa för att komma upp till denna summa – hur är det då med alla dem som inte har en hund att rasta eller som inte går på en lång promenad alls?!
Det vore nog en god övning för de flesta att koppla på sig en stegräknare – antingen med hjälp av en app eller så kan man ju köpa en stegräknare att sätta i bältet/byxlinningen  (det finns både dyrare och billigare sådana) för att ta reda på hur mycket man en vanlig dag rör på sig.
Det blir också lättare att motivera sig själv att öka mängden steg eftersom det blir direkt mätbart och man ser tydligt att man gjort en god dags promenerande.
På en tidigare arbetsplats fick vi alla en stegräknare och sedan utlystes en tävling. Den som gått flest steg på en månad vann ett fint pris. På intranätet fanns det en liten ruta där man varje dag kunde fylla i sitt stegsaldo.
Och det gav resultat! Folk blev både friskare och lite lättare.
Man kan ju göra samma sak med ett gäng kompisar. Utmana varandra, föra bok och den som gått mest en månad får ett pris av de övriga.
Eller så kan man utmana sig själv. Sätt upp ett mål och om du når det inom utsatt månad så får du unna dig något du villa ha – kanske en bok eller ett klädesplagg.