Formstarkt

Annika Madejska bloggar om hälsa som livsstil
Header

100 miles – check!

25.12.2014 14.32 | Skriven av Annika Madejska i Hälsa | löpning - (en kommentar)

Den 23:e december – den som i Sverige kallas för lillejulafton – så sprang jag 5 kilometer i min hemstad Lund och nådde därmed upp till 101 miles och en avklarad utmaning.
Jag trodde att jag skulle skrapa ihop mer, men en förkylning satte stopp för mina gymbesök under en tid och en stund trodde jag nästan att jag skulle få stå där med skammen och inte fixa utmaningen.

Den sista rundan var dock en utmaning i sig. När folk påstår att Skåne är platt så har de uppenbarligen inte besökt Lund.
Från mina föräldrar in mot centrum sprang jag 2,5 kilometrar i konstant uppförsbacke.
Då tänker ni att HA – då är det ju enkelt på vägen tillbaka, men nä, så är det inte i Skåne. För motvinden på vägen tillbaka förvandlade medlutet till ett plågsamt motlut av en annan kaliber.
Så här sitter jag med en trevlig träningsvärk i benen på juldagen och tänker att det var ju skönt att jag fick en sådan där rejäl genomkörare. 🙂

God fortsättning på er!
Och kom ihåg – om förkylningen slår till och ni inte kan röra på er på några dagar så är det bara att ta tjuren vid hornen och uppta rutinerna igen när det går.
Med lite envishet går det mesta!

100 miles by Christmas

19.11.2014 22.25 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Hälsa | Konditionsträning - (Kommentarer inaktiverade för 100 miles by Christmas)

Vissa förbereder sig för julen med att koka knäck och pynta.
Mina vänner använder julens antågande som ett utmärkt mål för en utmaning.
Det var en väninna i Arizona i USA som tyckte jag skulle göra henne sällskap med målet att motionera ihop 100 miles (cirka 161 kilometer) före jul.
I dag är det 35 dagar kvar till julafton. Om man bara får ihop 4,6 kilometer per dag så når man målet.
Klart jag är med!
För att man inte snabbt ska cykla ihop sina miles så har formuläret för utmaningen en liten omvandlare så att man inte gör det för enkelt för sig. Det handlar ju trots allt om att man ska anstränga sig lite för sitt eget välmåendes skull.

100miles

Formuläret är på engelska och med miles som mått eftersom mina vänner som utmanat mig bor i USA.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du kan springa, gå, dansa, simma – bara du rör på dig.
Egentligen är det ju det som allt handlar om – att få in rutinen att röra på sig.
Om man redan har rutinen så kan man ju se hur snabbt man skrapar ihop sina 100 miles och fortsätta med att se hur många man egentligen får ihop till jul.

Om någon av er är sugen på att haka på så printa formuläret och börja beta av de 161 kilometrarna!
(Har ni problem med att ladda ner bilden och få den att se bra ut i en utskrift så kan ni mejla mig så kan jag skicka en pdf till er!)
Om ni vill hålla koll i antal miles so finns det en enkel konverterare här.
I dag är mitt saldo 7 miles tack vara både hundpromenad och ett intensivt pass på crosstrainern på gymmet.
Den 24 december meddelar jag mitt saldo!

Det kan vara riktigt beklämmande att följa hur trender vad gäller hälsa och träning böljar fram och tillbaka i dagens infromationssamhälle.
Ena dagen ska vi undvika fett. Nästa dag är det kolhydraterna.
Eller vänta – nu ska vi äta allt i lagom mängd!
När det gäller träning hittas det på nya pass, nya redskap och nya kläder som man bara MÅSTE prova.
Eller vänta – nu är fitnesstrenden farlig för man drabbas av ortorexi och övertränar så det är nog bäst att stanna på sofflocket!
Att kroppsidealen av i dag är osunda är nog alla rörande överens om. Inte ens filmstjärnorna och modellerna ser ut som på reklamaffischerna eftersom de retuscherats.
Att vi alla behöver sluta hetsa och fixera oss vid hur varenda centimeter av våra kroppar ser ut är självklart.
Men att vända helt på steken och tala om för dem som faktiskt på riktigt mår bra av och gillar sin hårda träning är också beklämmande.
Bara för att man är triatlet så innebär det inte att man automatiskt lider av ortorexi – alltså en överdriven fixering vid en hälsosam livsstil.
Sist och slutligen så handlar det om sunt förnuft och måtta.
Alla som går på en diet är inte feta. Alla som går på en diet är inte anorektiker. Alla som går på en diet är inte osunt fixerade  vid sitt utseende.
Alla som bygger muskler är inte kroppsbyggare, alla som springer maraton eller är triatlter är inte ortorektiker.
Det är inte bara vår fixering vid kroppsideal som behöver ses över.
Vi borde också se över vår fixering vid att hitta problem och sjukligt beteende i allt och alla som väljer att träna och leva ett sundare liv.

Lyckad helg!

21.04.2014 16.38 | Skriven av Annika Madejska i Hälsa | Konditionsträning | löpning - (Kommentarer inaktiverade för Lyckad helg!)

Det känns alltid bra att lyckas hålla fast vid rutiner under storhelger.
Nog för att jag stoppade i mig en rejäl mängd mat när vi hade knytkalas tillsammans med vännerna – men jag lyckades ändå ta mig till gymmet två gånger och vara ute och springa en gång.
Inte illa för 4 dagars helg tycker jag.

Den andra dagen på gymmet lade jag dessutom på vikt på samtliga mina övningar så träningsvärken  har inte varit nådig.
Eller ja, värst var det direkt efter att jag tränat och jag stannade till vid en butik för att köpa hem lite mat. Jag satt där i bilen och undrade om benen skulle bära mig när jag klev ut.
Fast det var trots allt en ganska skön känsla. Det KÄNDES ju på riktigt att jag tagit i.

Hur har ni haft det under påskhelgen?

 

Gå utanför din bekvämlighetszon!

16.04.2014 16.47 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Hälsa | Konditionsträning - (Kommentarer inaktiverade för Gå utanför din bekvämlighetszon!)

Det är lätt att falla in i rutiner när det gäller träning – precis som med allt annat här i livet.
Man går till samma gym, kör samma program, med maskinerna i samma ordning och den enda skillnaden är att man lägger på lite mer vikt med jämna mellanrum.
Samma gäller för annan träning. Man går till spinningtimmar med samma instruktör som man vant sig vid, springer samma runda när man kör långpass och väljer samma backe för intervaller.

Alla rutiner är inte av ondo. Hela träningskonceptet baserar ju sig på att skapa rutiner som man upprätthåller för att hålla sig i form.
Men mest utvecklas man av att gå lite utanför sin bekvämlighetszon lite då och då.
För någon dag sedan skrev jag just detta till en kompis som valt att utmana sig själv och välja arbetsuppgifter hon inte var lika hemtam med i stället för att köra på i samma hjulspår. Jag applåderade henne och tyckte hon gjort klokt i att utmana sig själv.

Sedan gick jag till gymmet och insåg att jag planerat att göra exakt samma sak som vanligt. Vilket plötsligt kändes lite fånigt när jag just sagt till någon annan att man utvecklas mest när man utmanar sig själv.
Så plötsligt ser jag hur mitt pekfinger trycker på knappen för konditionshöjande träning på crosstrainern. Dessutom på eftermiddagen när gymmet är som mest fullt av folk.
Jag har alltid haft lite svårt för att konditionsträna intill andra människor efter traumatiska upplevelser från skolgymnastiken.
Och jag har alltid kört på manuellt program på alla konditionsmaskiner på gymmet eftersom jag varit rädd för att inte klara de program maskinerna bygger utan att jag själv vet hur passet kommer att se ut.

35 minuter senare var jag STÖRTNÖJD efter intervallerna som var tillräckligt hårda för att nivå 10 på crosstrainern, som tidigare var det tuffaste motståndet jag vågat välja, kändes som en joggingtur i lätt kuperad terräng.
Och människorna runt omkring mig då som jag varit så rädd att träna inför?
Inte vet jag om de brydde sig om vad jag sysslade med. Jag var för upptagen med att envist kämpa mig igenom programmet och att känna glädje över att jag klarade det så himla bra.
Min bekvämlighetszon har här med utvidgats  och jag har gjort något annorlunda som gav en skön endorfinkick!
Nöjd och supersvettig efter 35 minuters intervaller på crosstrainern!

Nöjd och supersvettig efter 35 minuters intervaller på crosstrainern!

Det är inte vackert att ta i

25.03.2014 19.37 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Hälsa | Konditionsträning | löpning | Styrketräning - (Kommentarer inaktiverade för Det är inte vackert att ta i)

De finns de där människorna som sminkar sig och fixar håret och har de trendigaste och senaste kläderna på sig på gymmet.
Ofta är det just dessa som skrämmer bort nybörjarmotionärerna från vissa gym. Jag vet inte hur många gånger jag hört: Nä det gymmet vill jag inte gå till där är bara sådana där hippa människor.
Jag ägnade dagens intervallpass på cross trainern att fundera lite på detta.
För oftast har jag inte sett denna typ ta ut sig riktigt ordentligt.
Det är inte VACKERT att ta i på gymmet. Det är svett, grimaser, knallrött ansikte och hår man bara vill ha ur vägen och man har inte möjlighet att fokusera på om hästsvansen sitter mitt på huvudet eller på sniskan.
Personligen så känner jag att man gör lite fel om man har tid att bry sig om hur man ser ut.
För där jag stod på cross trainern och tog i så benen skakade och svetten rann under de mest intensiva delarna av passet så kunde jag bara tänka på TVÅ saker:
1. Jag SKA överleva den här intervallen också.
2. Jag hoppas jag inte kräks på killen intill.
Visst – alla pass är inte lika hårda.
Men vad gör man på gymmet om man inte vågar svettas och vara ful?

 

Tänk om godiset bara fick finnas i godishyllan

20.03.2014 12.10 | Skriven av Annika Madejska i Hälsa | Mat - (Kommentarer inaktiverade för Tänk om godiset bara fick finnas i godishyllan)

Att ”avgifta” sig från socker är populärt och har varit det länge men jag har aldrig riktigt provat nolltolerans mot socker.
Nu har min man och jag bestämt oss för att vara sockerfria i 4 veckor. Min man är väldigt mycket mer strikt  än jag men å andra sidan har han också varit en större konsument av godis.
Jag säger nej till alla sötsaker och till det mesta vad gäller tillsatt socker (det kan vara svårt att undvika tillsatt socker i lunchmat men jag försöker fatta väldigt medvetna beslut).

När man börjar leta efter socker i butiken så inser man snabbt i hur mycket det finns tillsatt socker.
Dessutom inser man hur sockret ställs framför näsan på kunderna överallt i butikerna.
Godishyllan, läskhyllan, bakverken, godis vid kassorna, godis i en ö vid mjölkdisken, chokladpudding och efterrätter i mjölkdisken, choklad i en ö vid frukten, bake up-bullar i frysdisken, glassen i frysen …
Listan kan göras oändlig.
Det tillsatta sockret finns i så många produkter att det nästan är löjligt.
Nu ska man komma i håg att måna produkter/råvaror innehåller naturligt socker. Frukt tillexempel.
Men vissa märken av krossade tomater innehåller tillsatt socker tillexempel. Helt i onödan. Eller ja – det används ju som konserveringssyfte – men det finns märken som inte använder socker.
Och färdigmat kan man nästan direkt avfärda – socker är en smakhöjare och den används friskt.
Rökt skinka kan också innehålla socker – för att inte tala om påläggskrovarna.
Det man ofta hör från folk som ”avgiftat” sig från socker är att de märker hur sött allt är när de börjar äta lite mer vanligt.

Att fetma är västvärldens största folkhälsoproblem är ingen nyhet och att sockret är en av de största bovarna är också fastställt.
I Finland har vi redan höjt skatten på läsk och godis men vad hjälper det när sötsakerna är utspridda i butikerna och frestar kunderna vart de än vänder sig?
Tänk om vi skulle reglera förekomsten av sötsaker i butiker och säga att godiset inte får vara utspritt som det är nu.
Om vi kan dölja allt som har med tobaksvaror att göra så vore det kanske inte orimligt att säga att godiset bara hör hemma i godishyllan?

Den nya trenden vad gäller mobiltillbehör är ju så kallade wearables – alltså tillbehör som man bär på kroppen.
Jag har den senaste månaden använt ett fitnessarmband som håller koll på hur många steg jag går varje dag, hur många minuter jag är aktiv och dessutom kan jag få lite hjälp med att se hur bra jag sover på nätterna. Stegmätaren ställs in på ett visst antal steg per dag som man vill gå och armbandet meddelar dig om du uppnått ditt mål genom att vibrera. Riktlinjerna säger att man ska gå 10 000 steg per dag för att må bra. Min stegmätare är inställd på 15 000 steg per dag.

Precis som med så mycket annat mobilt så är det lite socialt också med wearables – du kan bli vän med folk, delta i diskussioner på forum och kolla hur du ligger till i jämförelse med andra.
Detta har i mitt fall lett till lätt absurda situationer då min tävlingsinstinkt tagit över och fått mig att göra lite tokiga saker.
Eftersom wearables är ganska nytt så är det inte så många av mina vänner som har dem än och de få jag har på min lista bor utomlands, närmare bestämt i USA.
Deras samhällen är ju inte direkt fulla av möjligheter till vardagsmotion (givetvis beroende på var man bor) och mina vänner i listan har i jämförelse med en nordbo som börjar varje dag med att gå 5 kilometer med hunden ganska få steg uppmätta per dag.
Att tävla mot dem blir med andra ord ganska meningslöst eftersom den närmsta kandidaten ändå har många tusen steg färre än vad jag har.
Så mitt mål har blivit att försöka gå dubbelt så många steg som tvåan på min kompislista.
Häromdagen ledde det till att jag strax innan jag gick och lade mig i rask takt gick fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket för att få  ihop de 300 steg som saknades för att slå Matt.
Hunden tittade förvånat på.
En vecka tidigare kom min man på mig där jag stod och joggade på stället i köket medan jag väntade på att mitt kvällste skulle bygga färdigt.
Jag väljer att se det som att alla sätt är bra utom de dåliga.
Om jag så ska behöva hoppa i sängen i fem minuter för att vinna racet!

Den gångna veckan lyckades jag inte med dubbelt så mycket som tvåan på min vänlista men så har jag också drabbats av en otäck förkylning.

 

Det här med kylan

23.01.2014 13.25 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Hälsa | Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Det här med kylan)

Nu är det så kallt att det inte ens är roligt längre.
Visst, det är vackert att titta på genom fönstret medan brasan i öppna spisen värmer en, men så fort man sätter en fot utanför dörren är det bara hemskt, ovärdigt och förnedrande.
För det första så måste man klä på sig så att det ser ut som om man har fler gener gemensamt med michellingubben än sina föräldrar. Sedan så tåras ögonen omedelbart och bildar två isiga rännilar på kinderna. Näsan rinner och det som inte hamnar på överläppen och fryser fast fryser i näsan så man knappt kan andas.
Emaljen på tänderna hotar att krackelera och knälederna gnisslar av bedrövelse.

Det är väldigt väldigt svårt att motivera sig till att göra något annat än att ligga på soffan och dricka te och äta choklad.
Helst inlindad i en yllefilt och med fårskinnstofflor på fötterna.
Om det bara vore möjligt så skulle jag stanna inomhus till någon gång i maj när världen töat.
Men varje morgon klockan 06.45 måste jag ut med Indy.
Direkt ur den varma sängen till -20 grader. I en timme.
Vilket är tur för det håller ju trots allt aktivitetsnivån i gång.

Eländes morgonpromenad i -20°!

Nu vet jag ju att många älskar vintern och allt man kan göra som man inte kan göra under andra årstider.
Jag hade gärna åkt lite längdåkningsskidor själv – men hemma hos oss där grannarna lägger spår på åkern – finns det än så länge inte tillräckligt med snö.
Så den här skåningen tycker det är lite eländigt nu.
Men jag kommer igen. Det FÅR vara lite eländigt emellanåt.
Och tack och lov så finns det ju gym där man kan träna oavsett utomhustemperaturen.

 

Sätt rätt mål

21.01.2014 13.17 | Skriven av Annika Madejska i Hälsa | Mat | Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Sätt rätt mål)

Så du har bestämt dig för att gå ner i vikt?

Fel säger jag. Du borde sätta målet så att det på riktigt innebär en förändring på lång sikt.

Att gå ner i vikt är ett kortsiktigt mål för de flesta.

Nu talar jag alltså om oss soffpotatisar som tröttnat på att släpa på några extra kilon och som vet att vi skulle må bättre av att göra oss av med en 10 till 15 kilon.

När viktminskningen i sig är ett mål så står man där en dag och har klämt in sig i de där jeansen man har kvar i skåpet och som man bara drömt om att kunna använda igen. Jublet vet inga gränser.

Sedan ställer man sig och bakar bullar, lagar den där gräddsåsen man älskar men inte ätit på länge och bokar in tårtfika med kompisarna på stan för att fira att målet är nått. Några veckor senare så lägger man tillbaka jeansen i skåpet och jojo-bantningen har tagit sin början.

Så vad tycker jag då att man ska göra i stället när man vill gå ner i vikt till beach 2014?

Bestäm dig för att ändra livsstil. När viktminskningen bara är en liten bit av det stora målet – att ändra dina vanor – då är chansen mycket större att du lyckas.

Det är långsiktigt och innebär att om du verkligen vill det, så kommer du att plocka fram de där jeansen och kunna fortsätta att använda dem när du fortsätter att leva enligt dina nya vanor.

Lär dig att äta det DU tycker om på rätt sätt.

Skaffa dig vanan att motionera på ett sätt som DU tycker är roligt och därmed sannolikt kommer kunna fortsätta med när du nått viktmålet.

Det handlar ju trots allt om att må bra och att fortsätta att må bra.