När man sprungit ett tag så börjar man fundera lite över det här med när det är dags att byta skorna.
Alla har vi hört ”minst en gång om året” eller ”när du sprungit 100-150 mil”.
Men är det verkligen så? Eller är det bara skoproducenterna som vill få oss att köpa nytt för att de vill tjäna pengar på oss?
Så jag började rota lite för att se vad jag hittade. Det tog inte så lång stund förrän jag hittade en artikel med forskning som säger att skorna håller mycket längre än vi tror.
Faktum är, att den största förlusten i dämpning och egenskaper sker under den absolut första tiden. Sedan bevaras skons egenskaper i mångt och mycket ganska länge.
Datummärkningen på skorna kan vi också strunta i.
Givetvis ska man byta sina skor om de blir utslitna och trasiga.
Men om man inte springer väldigt mycket så håller skorna längre än ett år.
Det handlar helt enkelt om att använda sunt förnuft.
Känns skorna stumma eller är de uppenbart slitna – byt.
Känns de bra och om de fortfarande är hela – fortsätt springa med dem.

Du kan läsa artikeln om forskningen här. Och ännu mer om professor Ewald Hennigs forskning på löparskor här.

Det ser kanske ut att vara en otymplig lampa men man fäster bara batterierna runt midjan och sätter lampan runt huvudet så det tar marginellt längre tid att sätta den på sig än vilken annan pannlampa som helst.

För ett tag sedan fyndade jag en Silva Trail Runner pannlampa på Retkiaitta i Forum här i Helsingfors. De har ombyggnadsrea och i en låda på golvet fanns pannlamporna och jag kunde raskt konstatera att de var cirka 20 euro billigare än på de flesta webbsajter som erbjuder samma lampa.
Jag snubblade över lampan precis efter att jag läst lite om pannlampor i Runner’s World och tänkte att det är ju en Silva som har batteriet om midjan jag vill ha eftersom de pannlampor jag haft förr har förpassats till en låda efter att jag konstaterat att tyngden av batterierna på huvudet är för mycket.

Där ute på landet där jag bor så kommer man inte långt utan pannlampa nu när det är så mörkt. Vår egen väg saknar helt belysning och där gatubelysning finns är det ofta lyktor som är trasiga. Dessutom gör ju en pannlampa att man syns ännu bättre, vilket inte är en dålig sak när det inte verkar räcka med reflexväst.
Flera gånger har bilar kört på tok för nära eller knappt hunnit väja när de mött mig vid krönet på en backe.
Nu har jag haft lampan två kvällar när jag varit ute och än så länge har bilarna tagit en lite större lov runt mig så kanske det är så att lampan hjälper bilförare att förstå att vad det nu än är som är ute på vägen så behöver det kanske lite utrymme.
Och jag har varken fått huvudvärk eller tyckt att lampan sitter obekvämt.
En del klagar på att sladden till lampor med batteri runt midjan slänger och är i vägen. Lösningen är enkel. Sätt på dig lampan innan du tar på dig reflexvästen eller det lager du planerar att bära ytterst.
Själv sätter jag den under vinterjackan när jag ska ut på promenad med hunden också.
Jag har en känsla av att den här lampan kommer bli flitigt använd i vinter!

Jag brukar inte springa med musik.
Trots att det i artikel efter artikel står att det bevisligen är så att musik motiverar och förbättrar resultaten.
Själv har jag tänkt att jag förstör hela upplevelsen eftersom löpaningen för mig är meditativ avkoppling och jag njuter av att lyssna på naturen.
Ja och så bor jag ju där det finns natur att springa i också – det underlättar ju för min ståndpunkt.

Men så tänkte jag att jag ska ta och prova det här med att lyssna på motiverande musik.
Jag gjorde en spellista i telefonen, drog på sportarmbandet och lurarna och gav mig ut.
Det gick undan! Jag flöt fram och jag höll ett mycket jämnare tempo och dessutom högre tempo än normalt. Utan att för den sakens skull bli mer andfådd eller ta ut mig.
Redan innan jag gav mig ut så hade jag bestämt att jag bara ska springa på en nivå som känns bra och bekväm – inte ta i medvetet.
Chocken över att musiken hjälpte så mycket gav mig en runners high av oanade mått! Jag sprang med ett brett leende och en känsla av att jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.
Denna endorfinkick hade dock en baksida. Jag var så glad och euforisk över hur bra det gick att jag fullständigt missade att sportarmbandet till telefonen skavde.
Jag hade fäst  kardborrebandet slarvigt och eftersom jag sprang i ett linne så nötte den vassare delen av kardborrebandet mot min hud.
Så nästa gång ni ska springa med linne och sportarmband till telefonen – kolla hur ni har fäst det.
Annars blir ni så här fina!

I dag är det lilljulafton i Sverige. För många börjar storkoken på allvar inför morgondagens frossande i juldelikatesser.
Här hos mina föräldrar är det inte annorlunda – polsk julmat kräver en del tid.
Fast innan massproduktionen av alla pastapiroger (av liknande typ som pelmeni fast med andra fyllningar än de vi i Finland är vana vid) passade jag på att ge mig ut på en tur i Lund.
Jag erkänner – det här var första gången i mitt liv som jag frivilligt sprang en lång runda i hemstaden!
Bland annat sprang jag förbi min gamla högstadieskola och en av lägenheterna jag bodde i som student vid Lunds Universitet.
Min stackars pulsklocka hade först lite problem att anpassa sig till att vi förflyttats till ett annat land och en annan tidszon men jag fick ändå en hyfsad mätning av distans och tid.
Det blev cirka 5 kilometer och jag lyckades hålla ett ganska jämnt tempo trots långa uppförsbackar och  mitt långa avbrott i löpningen.
Nu fick jag dock bevisat för mig att jag trots allt lyckats bygga upp en bra grundkondition och att jag trots mitt avbrott kommer i gång riktigt bra.
Just det – jag glömde ju nästan att nämna den något obarmhärtiga skånska vinden som pinade mig hela vägen. Lite extra just i dag eftersom det var en storm på ingång.
Mina nya damasker som skyddar skosnören från snö och anklar från allt för mycket kyla var riktigt lysande i det här vädret!
Fast jag fick inte testa mina Icebugs eftersom det inte fanns någon snö – damakserna skyddade mest från vinden i dag.
När jag väl kommit ur duschen så insåg jag att jag verkligen kommit ut i sista stund för nu är det snöstorm!
Det kanske blir en vit jul för min del med i år!
Nu tar jag paus i en dag eller så.
God Jul på er! Vi hörs i mellandagarna!

5 km genom ett vintergrönt Lund!

Jag fick för ett tag sedan en fråga om hur man ska kunna navigera i skodjungeln. Tänkte att jag  kunde lägga upp mitt svar här så det inte försvinner så där som det gör när man svarar på någons fråga!
Här har jag lagt till lite som inte stod i svaret till läsaren.

När det gäller skor finns det nog lika många sanningar som det finns löpare… 😉
Trenden för så kallade ”barfotaskor” är ju stor just nu och liksom med mycket annat så finns det de som är för och de som är emot och de håller benhårt på att de har rätt – båda sidorna då alltså. 😉
Personligen så ser jag det så här:
Jag har både ett par vanliga löparskor anpassade efter mitt löpsteg OCH ett par barfotaskor. Och jag använder båda – vilket funkar bra för mig.
Men jag skulle börja med att se till att ha ett par ordentliga traditionella löparskor.
Att träna upp sig för att kunna springa med barfotaskorna (eller minimalistiska skor som de också kallas) tar tid – och om man inte tar sig den tiden så kroppen kan anpassa sig så kan de göra mer skada än nytta!
Vill du ha ett par minimalistiska ändå så läs på ordentligt innan du bara byter typ av sko och kör på som vanligt!
Finns det en butik i din närhet där de är specialiserade på löpning så kan du be om hjälp med att få en analys av ditt löpsteg för att sedan kunna fatta ett välgrundat beslut när du köper skor.
Väldigt mycket beror på hur din fot landar vid löpning – landar du på hälen, vrider sig din for utåt, vrider den sig inåt etc.
Har du inte en sådan butik i din närhet så kan du göra som jag och använda dig av den här lilla guiden på skotillverkaren Mizunos hemsidor: Find the perfect fit

Den talar om vilken skotyp du behöver och ger givetvis förslag på vilka av Mizunos skor som passar just dig.
Men den informationen kan du ju använda till att prova ut skor av ett annat märke.
Själv springer jag i ett par neutrala och dämpade skor.
Det viktigaste är att du i butiken vet om du ska ha en neutral sko eller pronationssko och att när du stoppar foten i skon ska känna dig kompis med den från början.
Det finns inte så mycket utrymme för ”men den känns nästan ok och till det här priset…”
Välj hellre en dyrare sko som verkligen känns bra!
Jag provade nyligen ett par Asics skor eftersom många bekanta är så lyriska över dem. Foten kom upp ur skon fortare än jag fick ner den. Det kändes inte rätt över hälen.
Tänk också på att din fot sväller när du springer. Om du springer väldigt långt kan du behöva köpa en sko som är ett eller två nummer för stor för att ha tillräckligt med utrymme. Är du vanlig motionsjoggare – se till att du får in en tumme mellan din längsta tå och skons framkant!
Mitt största misstag tidigare var att jag gick ut och fyndade skor på rean istället för att faktiskt ta reda på vad jag behöver för sko och sedan prova ut vad som känns bäst.
Det lönar sig att ta sig tid – när jag väl hittade min drömsko så sprang jag min vanliga runda flera minuter snabbare än vanligt!
Många tycker också att speciella löparstrumpor är dumheter men jaghar faktiskt väldigt bra erfarenheter av dem. Färre skavsår och blåsor och kompressionstypen som går upp till knäet är super när jag springer mina långpass!
Vanliga bomullsstrumpor suger upp fukten men transporterar inte bort den. Resultatet är att du får blöta strumpos som i värsta fall kan börja orsaka skavsår.
Så får du blåsor när du springer kan det vara värt att testa löparstrumpor i stället!
Lycka till!