Formstarkt

Annika Madejska bloggar om hälsa som livsstil
Header

Hur ofta ska man byta skor?

30.03.2014 19.35 | Skriven av Annika Madejska i löpning | Träningskläder och utrustning - (Kommentarer inaktiverade för Hur ofta ska man byta skor?)

När man sprungit ett tag så börjar man fundera lite över det här med när det är dags att byta skorna.
Alla har vi hört ”minst en gång om året” eller ”när du sprungit 100-150 mil”.
Men är det verkligen så? Eller är det bara skoproducenterna som vill få oss att köpa nytt för att de vill tjäna pengar på oss?
Så jag började rota lite för att se vad jag hittade. Det tog inte så lång stund förrän jag hittade en artikel med forskning som säger att skorna håller mycket längre än vi tror.
Faktum är, att den största förlusten i dämpning och egenskaper sker under den absolut första tiden. Sedan bevaras skons egenskaper i mångt och mycket ganska länge.
Datummärkningen på skorna kan vi också strunta i.
Givetvis ska man byta sina skor om de blir utslitna och trasiga.
Men om man inte springer väldigt mycket så håller skorna längre än ett år.
Det handlar helt enkelt om att använda sunt förnuft.
Känns skorna stumma eller är de uppenbart slitna – byt.
Känns de bra och om de fortfarande är hela – fortsätt springa med dem.

Du kan läsa artikeln om forskningen här. Och ännu mer om professor Ewald Hennigs forskning på löparskor här.

Det är inte vackert att ta i

25.03.2014 19.37 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Hälsa | Konditionsträning | löpning | Styrketräning - (Kommentarer inaktiverade för Det är inte vackert att ta i)

De finns de där människorna som sminkar sig och fixar håret och har de trendigaste och senaste kläderna på sig på gymmet.
Ofta är det just dessa som skrämmer bort nybörjarmotionärerna från vissa gym. Jag vet inte hur många gånger jag hört: Nä det gymmet vill jag inte gå till där är bara sådana där hippa människor.
Jag ägnade dagens intervallpass på cross trainern att fundera lite på detta.
För oftast har jag inte sett denna typ ta ut sig riktigt ordentligt.
Det är inte VACKERT att ta i på gymmet. Det är svett, grimaser, knallrött ansikte och hår man bara vill ha ur vägen och man har inte möjlighet att fokusera på om hästsvansen sitter mitt på huvudet eller på sniskan.
Personligen så känner jag att man gör lite fel om man har tid att bry sig om hur man ser ut.
För där jag stod på cross trainern och tog i så benen skakade och svetten rann under de mest intensiva delarna av passet så kunde jag bara tänka på TVÅ saker:
1. Jag SKA överleva den här intervallen också.
2. Jag hoppas jag inte kräks på killen intill.
Visst – alla pass är inte lika hårda.
Men vad gör man på gymmet om man inte vågar svettas och vara ful?

 

Tänk om godiset bara fick finnas i godishyllan

20.03.2014 12.10 | Skriven av Annika Madejska i Hälsa | Mat - (Kommentarer inaktiverade för Tänk om godiset bara fick finnas i godishyllan)

Att ”avgifta” sig från socker är populärt och har varit det länge men jag har aldrig riktigt provat nolltolerans mot socker.
Nu har min man och jag bestämt oss för att vara sockerfria i 4 veckor. Min man är väldigt mycket mer strikt  än jag men å andra sidan har han också varit en större konsument av godis.
Jag säger nej till alla sötsaker och till det mesta vad gäller tillsatt socker (det kan vara svårt att undvika tillsatt socker i lunchmat men jag försöker fatta väldigt medvetna beslut).

När man börjar leta efter socker i butiken så inser man snabbt i hur mycket det finns tillsatt socker.
Dessutom inser man hur sockret ställs framför näsan på kunderna överallt i butikerna.
Godishyllan, läskhyllan, bakverken, godis vid kassorna, godis i en ö vid mjölkdisken, chokladpudding och efterrätter i mjölkdisken, choklad i en ö vid frukten, bake up-bullar i frysdisken, glassen i frysen …
Listan kan göras oändlig.
Det tillsatta sockret finns i så många produkter att det nästan är löjligt.
Nu ska man komma i håg att måna produkter/råvaror innehåller naturligt socker. Frukt tillexempel.
Men vissa märken av krossade tomater innehåller tillsatt socker tillexempel. Helt i onödan. Eller ja – det används ju som konserveringssyfte – men det finns märken som inte använder socker.
Och färdigmat kan man nästan direkt avfärda – socker är en smakhöjare och den används friskt.
Rökt skinka kan också innehålla socker – för att inte tala om påläggskrovarna.
Det man ofta hör från folk som ”avgiftat” sig från socker är att de märker hur sött allt är när de börjar äta lite mer vanligt.

Att fetma är västvärldens största folkhälsoproblem är ingen nyhet och att sockret är en av de största bovarna är också fastställt.
I Finland har vi redan höjt skatten på läsk och godis men vad hjälper det när sötsakerna är utspridda i butikerna och frestar kunderna vart de än vänder sig?
Tänk om vi skulle reglera förekomsten av sötsaker i butiker och säga att godiset inte får vara utspritt som det är nu.
Om vi kan dölja allt som har med tobaksvaror att göra så vore det kanske inte orimligt att säga att godiset bara hör hemma i godishyllan?

Rädslan för vardagsmotion

14.03.2014 13.26 | Skriven av Annika Madejska i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Rädslan för vardagsmotion)

I bland är det inteessant att se sig om lite och fundera på mänskligt beteende ur vardagsmotionsperspektiv och få lite insikt om hur vi gärna väljer vägen av minsta möjliga motstånd om vi bara har möjligheten.
Den senaste veckan är det två saker som jag specifikt noterat. Den ena är en klassiker.
Parkeringar.
När jag åker till jobbet så parkerar jag på en pendlarparkering.
Vid den tiden jag dyker upp så har de riktigt tidiga människorna redan fyllt på alla platser närmast stationen. Ändå finns det individer som tvunget måste köra en vända och kolla om någon lämnat en plats närmast tågstationen. Fullt friska människor som absolut vill gå så lite som möjligt.
Själv väljer jag att parkera en bra bit ifrån. Det spar tid eftersom jag slipper leta och promenaden har jag än så länge inte mått dåligt av. Men det är ett medvetet val.
Det andra exemplet kommer från Citypassagen i Helsingfors. Den är nyrenoverad och i detta arbete har man vid en av ingångarna från Centralgatan byggt en rulltrappa på 7 steg. Trappan intill är alltså sju låga trappsteg. Visst – rulltrappan hjälper vissa funktionshindrade – men den lilla stund jag var där valde 3 unga och friska människor rulltrappan i stället för att gå upp för sju låga trappsteg.
Jag tror att det är helt omedvetet.
Vi måste medvetet välja att gå i trappan i stället för att välja enklast möjliga väg.

20140314-120812.jpg

Dubbelt så mycket – dubbelt så bra?

05.03.2014 12.25 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Hälsa - (2 kommentarer)

Den nya trenden vad gäller mobiltillbehör är ju så kallade wearables – alltså tillbehör som man bär på kroppen.
Jag har den senaste månaden använt ett fitnessarmband som håller koll på hur många steg jag går varje dag, hur många minuter jag är aktiv och dessutom kan jag få lite hjälp med att se hur bra jag sover på nätterna. Stegmätaren ställs in på ett visst antal steg per dag som man vill gå och armbandet meddelar dig om du uppnått ditt mål genom att vibrera. Riktlinjerna säger att man ska gå 10 000 steg per dag för att må bra. Min stegmätare är inställd på 15 000 steg per dag.

Precis som med så mycket annat mobilt så är det lite socialt också med wearables – du kan bli vän med folk, delta i diskussioner på forum och kolla hur du ligger till i jämförelse med andra.
Detta har i mitt fall lett till lätt absurda situationer då min tävlingsinstinkt tagit över och fått mig att göra lite tokiga saker.
Eftersom wearables är ganska nytt så är det inte så många av mina vänner som har dem än och de få jag har på min lista bor utomlands, närmare bestämt i USA.
Deras samhällen är ju inte direkt fulla av möjligheter till vardagsmotion (givetvis beroende på var man bor) och mina vänner i listan har i jämförelse med en nordbo som börjar varje dag med att gå 5 kilometer med hunden ganska få steg uppmätta per dag.
Att tävla mot dem blir med andra ord ganska meningslöst eftersom den närmsta kandidaten ändå har många tusen steg färre än vad jag har.
Så mitt mål har blivit att försöka gå dubbelt så många steg som tvåan på min kompislista.
Häromdagen ledde det till att jag strax innan jag gick och lade mig i rask takt gick fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket för att få  ihop de 300 steg som saknades för att slå Matt.
Hunden tittade förvånat på.
En vecka tidigare kom min man på mig där jag stod och joggade på stället i köket medan jag väntade på att mitt kvällste skulle bygga färdigt.
Jag väljer att se det som att alla sätt är bra utom de dåliga.
Om jag så ska behöva hoppa i sängen i fem minuter för att vinna racet!

Den gångna veckan lyckades jag inte med dubbelt så mycket som tvåan på min vänlista men så har jag också drabbats av en otäck förkylning.