Så här i sommartid när fötterna ska ner i öppna skor är det många som desperat försöker få fötterna i skick så att de tål att visas.
Faktum är att vi lägger ner väldigt lite tid och pengar på att ta hand om våra fötter och män sägs vara exceptionellt dåliga på detta.
Men att ta hand om fötterna handlar inte bara om att de ska se fina ut i öppna skor.
Det handlar om ren och skär hälsa.
Om man INTE tar hand om fötterna så finns det en massa sjukdomar de kan drabbas av.
Fotsvamp, hälsprickor, liktornar… Listan kan göras lång och den är ärligt talat ganska äcklig också. Eller ja, jag som lider av fotfobi tycker att den är äcklig. 😉
Men  allvarligt talat – att inte sköta sina fötter är precis samma sak som att till exempel strunta i att borsta tänderna.
Om man inte sköter dem tar de skada och går det riktigt långt så kan det leda till besvär i andra delar av kroppen. Höfter och knän kan tillexempel bli värkande och ömma om vi har ont i fötterna och går på ett märkligt sätt för att avlasta det onda i foten.
När man springer så utsätts fötterna för extra mycket belastning när vi landar på dem vid varje steg så vill man springa långt ska man se till att fötterna klarar av detta.
I går bestämde jag mig för att testa exfloierande sockar för första gången. Plaststrumporna innehåller enzymer och en gel som gör att gammal hud lossnar och förhårdnaderna på foten ömsar bort.
De närmsta dagarna kommer mina fötter att vara riktigt obehagliga att titta på och de tål solljus dåligt så det blir strumpor och sneakers trots värmen några dagar framöver.
Min förhoppning är att jag blir av med det mesta av förhårdnaderna så att jag slipper trista problem som kan påverka min löpning.
Sedan ska jag se till att ta hand om fötterna året runt och inte bara på sommaren när fossingarna släpps ut i det fria.
Om några dagar kan jag berätta hur det går! Jag lovar att varna om jag bestämmer mig för att lägga upp en bild på ömsningsprocessen…

Vilken känsla att få komma i gång igen efter en oerhört tråkig vinter som präglats av operation, sjukdom och mera sjukdom.
Alla gånger jag kom ut och sprang under vintern så tappade jag nästan modet. Allt kändes så hopplöst och det gick så långsamt.
Men nu – efter en kur dunderantibiotika och ordentlig vila så drog jag i gång igen.
Dessutom har jag vintersemester – det är mycket lättare att planera sin träning och komma igång ordentligt när man har all tid i världen!
På morgonen gick jag en promenad på 5 km med hunden.
Sedan pysslade jag hemma fram till kvällen och då drog jag på mig träningskläderna och gav mig ut på min vanliga 5K-runda.
Den första kilometern så protesterade både lungor och lår.
Allt kändes obekvämt och jobbigt.
Men efter den andra kilometern så satt det igen! Vilken känsla! Jag flöt fram!
Allt jobb förra året var inte förgäves. Jag är inte i bra form – men i bättre form jag var än när jag började löpträna förra året.
Jag tog det lugnt. Drog medvetet ner på tempot.
Fokuserade på löparteknik och andning.
En bit av vägen fick jag sällskap av en flock tranor so flög över mig.
Och plötsligt var jag hemma igen.
För att få en bra nedvarvning satte jag på hunden selen och så gick vi en runda runt åker.
Dagen totala saldo: 6,5 km promenad och 5 km löpning.
I natt sover jag som en stock! 

Först av allt – jag är ledsen för den långa tystnaden!
Anledningen till detta är att jag fortsatt att vara förkyld. HELA tiden. Utan stop. Sedan i januari.
Eftersom ingen är förkyld så länge så kändes det väldigt pinsamt att uppdatera bloggen med:  och här ligger jag på soffan och snyter mig – fortfarande.
Men i går fick jag min förklaring. Eftersom det blivit så utdraget och det inte blev bättre trots att jag gick till läkaren med förkylning och migrän så bokade jag en ny tid till doktorn.
Mycoplasma.
Typiskt.
Jag klarar verkligen av att attrahera ALLT som sätter sig i luftvägarna. Jag tror jag haft mellan 7 och 9 lunginflammationer i mitt liv (har tappat räkningen) och så har jag en autoimmun lungsjukdom som heter Sarkoidos men som är vilande för tillfället.
Nu kan jag lägga mycoplasma till den där listan som är föga smickrande. Men tack och lov verkar jag inte ha utvecklat en lunginflammation så nu ligger jag och vilar, tar stark hostmedicin och trycker i mig bredspektrumantibiotika.
Den där halvmaran i slutet av april är nu i stor fara men det kommer fler lopp!
Om sådär en 10 dagar borde jag kunna göra en mycket mer intressant uppdatering av bloggen!
Sköt om er och spring inte med infektioner i kroppen! 

I dag började jag morgonen med en långpromenad med Indy.
5 kilometer varav mer än hälften var i 15 cm djup snö eftersom de inte hunnit ploga efter gårdagens snöfall.
Givetvis var det den halvan som har den värsta backen som var oplogad också.
Det var länge sedan jag blev ordentligt svettig av en promenad men det här var rejäl träning för benmusklerna.
Väl uppe på backen så brände det i lårmusklerna och till och med hunden såg lätt ansträngd ut!
Han fyller förresten 4 år i dag, min träningskompis!

Indy fyller 4 år i dag och firar med att leka i snön!

Väl hemma efter promenaden så skötte jag lite sysslor hemma och sedan drog jag på mig mina Icebugs och gick ut på en kort joggingrunda.
Det var bra att jag bestämt mig för att ta det lugnt och bara springa en kort sträcka för att komma i gång igen, för även om vår lilla grusväg vad plogad så fanns det ett mjukt lager snö på vägen och det var som att springa i sand!
Nåja – det var en bra träningsdag!
Och väldigt välbehövlig för nu har jag betalat för mina flygbiljetter till Skåne i april så nu finns det ingen återvändo – den 27 april springer jag Sydkustloppet vilket blir min första halvmara!