Så här under de kallaste delarna av året är det verkligen en utmaning att klara av att hålla i gång träningen om man lider av fibromyalgi. Om ni inte vet vad fibro är så är det en smärtsjukdom som är knepig eftersom den drabbar människor olika. Jag till exempel tål extrem kyla ganska dåligt.

I helgen var det under natten -32,5 grader i Vichtis där jag bor. På dagen var det lite varmare men fortfarande väldigt kallt. Så kallt att bilen inte startade utan att värmas lite först. Mina hälsenor startade inte heller.

Att gå var en förfärlig plåga. Att springa var inte ens att tänka på – varken utomhus eller inomhus. Det blir en rejäl utmaning för mig att komma i form för den där halvmaran i slutet av april. Alla kämpar vi mot vintertemperaturerna och mot lättjan – men jag slåss också mot en kropp som bestämmer sig för att ha ont på de mest dumma ställena vid precis fel tidpunkt.

Men skam den som ger sig! Lite envishet och lite jävlar anama räcker långt. Jag vägrar att vara ett offer för min sjukdom och bli begränsad av den. Om jag inte kan springa så kanske jag kan gå stavgång. Eller cykla på motionscykeln. Och så håller jag tummarna för att de rejäla köldknäpparna inte kommer så ofta i år.