I bland blir det inte riktigt som man tänkt sig.
Passet på gymmet gick bra – jag kunde lägga på vikt på de flesta övningarna och känner att jag börjar nå den form jag var i före den sista axeloperationen vilket är otroligt skönt!
Vägen tillbaka har varit lång.
Sedan i omklädningsrummet gick det lite snett. Det blev så där putslustigt ovärdigt.
Först skulle jag ta mig in i mitt skåp och där var folk i vägen och jag hade problem med att få upp skåpet.
Damen jag just bett om ursäkt för att kunna komma fram, stirrade märkligt argt på mig när jag fumlade med låset och försökte ta mig in utan att lyckas.
Då inser jag att jag håller på att försöka bryta mig in i hennes skåp…
Jag ber om ursäkt och skrattar lite men damen ser inte så road ut.
Men jag väljer att ignorera hennes brist på förståelse inför alla likadana hänglås och fortsätter med mina bestyr och vränger sport-bh:n över huvudet – och fastnar.
Inte nog med att man måste dra bh:n över huvudet så har den hyskor och hakar också – och nu sitter hakarna fast i mitt hår och bh:n har inte ens kommit över mina axlar utan klämmer ihop armarna rakt upp i luften.
Så där står jag och kommer inte loss.
Hur jag än försöker.
Och vem måste jag be om hjälp?
Jo, den enda som fanns att tillgå var den arga damen…