Formstarkt

Annika Madejska bloggar om hälsa som livsstil
Header

Dubbelt så mycket – dubbelt så bra?

5 mars, 2014 12:25 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Hälsa - (2 kommentarer)

Den nya trenden vad gäller mobiltillbehör är ju så kallade wearables – alltså tillbehör som man bär på kroppen.
Jag har den senaste månaden använt ett fitnessarmband som håller koll på hur många steg jag går varje dag, hur många minuter jag är aktiv och dessutom kan jag få lite hjälp med att se hur bra jag sover på nätterna. Stegmätaren ställs in på ett visst antal steg per dag som man vill gå och armbandet meddelar dig om du uppnått ditt mål genom att vibrera. Riktlinjerna säger att man ska gå 10 000 steg per dag för att må bra. Min stegmätare är inställd på 15 000 steg per dag.

Precis som med så mycket annat mobilt så är det lite socialt också med wearables – du kan bli vän med folk, delta i diskussioner på forum och kolla hur du ligger till i jämförelse med andra.
Detta har i mitt fall lett till lätt absurda situationer då min tävlingsinstinkt tagit över och fått mig att göra lite tokiga saker.
Eftersom wearables är ganska nytt så är det inte så många av mina vänner som har dem än och de få jag har på min lista bor utomlands, närmare bestämt i USA.
Deras samhällen är ju inte direkt fulla av möjligheter till vardagsmotion (givetvis beroende på var man bor) och mina vänner i listan har i jämförelse med en nordbo som börjar varje dag med att gå 5 kilometer med hunden ganska få steg uppmätta per dag.
Att tävla mot dem blir med andra ord ganska meningslöst eftersom den närmsta kandidaten ändå har många tusen steg färre än vad jag har.
Så mitt mål har blivit att försöka gå dubbelt så många steg som tvåan på min kompislista.
Häromdagen ledde det till att jag strax innan jag gick och lade mig i rask takt gick fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket för att få  ihop de 300 steg som saknades för att slå Matt.
Hunden tittade förvånat på.
En vecka tidigare kom min man på mig där jag stod och joggade på stället i köket medan jag väntade på att mitt kvällste skulle bygga färdigt.
Jag väljer att se det som att alla sätt är bra utom de dåliga.
Om jag så ska behöva hoppa i sängen i fem minuter för att vinna racet!

Den gångna veckan lyckades jag inte med dubbelt så mycket som tvåan på min vänlista men så har jag också drabbats av en otäck förkylning.

 

Värdelös joggingkompis

15 februari, 2014 06:23 | Skriven av Annika Madejska i Okategoriserade - (2 kommentarer)

I dag provade jag att ta med mig hunden när jag skulle ut och springa. Jag var ganska säker på att det skulle bli en om inte värdelös runda så i alla fall intressant i ordets negativa bemärkelse.
Det började bra. Han gick ut starkt oc låg på. Så jag tänkte att om han gillar det här så kan vi ta en liten extra knorr på rundan och få in lite mer distans. Strax efter att vi tagit av för att göra den extra loven så började Indy protestera. Han nöjde sig inte längre med att bara stanna i någon sekund och kissa utan satte nosen i marken och lade alla sina 18 kilon i muskler emot för att jag inte skulle springa vidare. Och så fortsatte det.
Andra kvällsjoggare och flanörer log brett när de såg oss och fnissade när jag kämpade med att försöka hålla någon form av tempo med min 18-kilosvikt bakom mig.
Men jag ger inte upp.
Jag väljer att kalla kvällens pass ett intervallpass med lite styrketräning.
För nu är vi ganska nöjda, både Indy och jag!

20140215-172225.jpg

Det här med kylan

23 januari, 2014 01:25 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Hälsa | Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Det här med kylan)

Nu är det så kallt att det inte ens är roligt längre.
Visst, det är vackert att titta på genom fönstret medan brasan i öppna spisen värmer en, men så fort man sätter en fot utanför dörren är det bara hemskt, ovärdigt och förnedrande.
För det första så måste man klä på sig så att det ser ut som om man har fler gener gemensamt med michellingubben än sina föräldrar. Sedan så tåras ögonen omedelbart och bildar två isiga rännilar på kinderna. Näsan rinner och det som inte hamnar på överläppen och fryser fast fryser i näsan så man knappt kan andas.
Emaljen på tänderna hotar att krackelera och knälederna gnisslar av bedrövelse.

Det är väldigt väldigt svårt att motivera sig till att göra något annat än att ligga på soffan och dricka te och äta choklad.
Helst inlindad i en yllefilt och med fårskinnstofflor på fötterna.
Om det bara vore möjligt så skulle jag stanna inomhus till någon gång i maj när världen töat.
Men varje morgon klockan 06.45 måste jag ut med Indy.
Direkt ur den varma sängen till -20 grader. I en timme.
Vilket är tur för det håller ju trots allt aktivitetsnivån i gång.

Eländes morgonpromenad i -20°!

Nu vet jag ju att många älskar vintern och allt man kan göra som man inte kan göra under andra årstider.
Jag hade gärna åkt lite längdåkningsskidor själv – men hemma hos oss där grannarna lägger spår på åkern – finns det än så länge inte tillräckligt med snö.
Så den här skåningen tycker det är lite eländigt nu.
Men jag kommer igen. Det FÅR vara lite eländigt emellanåt.
Och tack och lov så finns det ju gym där man kan träna oavsett utomhustemperaturen.

 

Sätt rätt mål

21 januari, 2014 01:17 | Skriven av Annika Madejska i Hälsa | Mat | Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Sätt rätt mål)

Så du har bestämt dig för att gå ner i vikt?

Fel säger jag. Du borde sätta målet så att det på riktigt innebär en förändring på lång sikt.

Att gå ner i vikt är ett kortsiktigt mål för de flesta.

Nu talar jag alltså om oss soffpotatisar som tröttnat på att släpa på några extra kilon och som vet att vi skulle må bättre av att göra oss av med en 10 till 15 kilon.

När viktminskningen i sig är ett mål så står man där en dag och har klämt in sig i de där jeansen man har kvar i skåpet och som man bara drömt om att kunna använda igen. Jublet vet inga gränser.

Sedan ställer man sig och bakar bullar, lagar den där gräddsåsen man älskar men inte ätit på länge och bokar in tårtfika med kompisarna på stan för att fira att målet är nått. Några veckor senare så lägger man tillbaka jeansen i skåpet och jojo-bantningen har tagit sin början.

Så vad tycker jag då att man ska göra i stället när man vill gå ner i vikt till beach 2014?

Bestäm dig för att ändra livsstil. När viktminskningen bara är en liten bit av det stora målet – att ändra dina vanor – då är chansen mycket större att du lyckas.

Det är långsiktigt och innebär att om du verkligen vill det, så kommer du att plocka fram de där jeansen och kunna fortsätta att använda dem när du fortsätter att leva enligt dina nya vanor.

Lär dig att äta det DU tycker om på rätt sätt.

Skaffa dig vanan att motionera på ett sätt som DU tycker är roligt och därmed sannolikt kommer kunna fortsätta med när du nått viktmålet.

Det handlar ju trots allt om att må bra och att fortsätta att må bra.

Det viktiga är vardagen

30 december, 2013 04:43 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | Hälsa | Konditionsträning | Mat | Styrketräning - (Kommentarer inaktiverade för Det viktiga är vardagen)

Med ett nytt år på rask inmarsch är det många som avger löften om ett nytt och hälsosamt liv.
Detta brukar hålla i sig ungefär till slutet av februari och sedan blir det inte lika trångt i leden på gymmen och i löpspåret.
Det största felet folk gör är att de går in för hårt för det där sunda livet. Det är allt eller inget liksom.

För det första är det många som snabbt skadar sig eftersom de går från att vara stillasittande till att nitiskt träna flera dagar i veckan.
De som börjar springa går ut för hårt och får ont i benhinnor och knän.

Många ledsnar på att äta sallad eftersom det är det mest hälsosamma de känner till och därmed är det plötsligt det enda som står på menyn.

Mitt bästa råd är: ta det lugnt! Börja sakta, läsa på och håll tillbaka lite! Även om det känns som om du skulle orka springa lite mer så gör det inte – mjukdelarna i kroppen anpassar sig fort men ben och ligament behöver tid för att anpassa sig till ditt nya liv!
Det finns många bra program för att börja löpträna här är två stycken:
http://iform.se/traning/traningsprogram/lopprogram-for-nyborjare
http://www.c25k.com/c25k_swedish.htm
Det finns också några appar för dem som gillar att få hjälp av telefonen, sök på Couch to 5K.
En annan app är The 7 Minute Workout som enbart kräver att du jobbar mot din kroppsvikt!

Vad gäller maten så kan du fortfarande unna dig lite i bland. Totalförbud funkar sällan bra. Och trillar du dit på en chokladbit eller chips en dag så är det bara att komma igen nästa dag. Det viktiga är inte att ge upp utan att återgå till sina nya vanor även om man inte följt planen till punkt och pricka.
Det samma gäller storhelger – unna dig och ät lite extra – det viktiga är att vardagen mellan helgerna är den som fungerar och är mer hälsosam. Det finns ju trots allt långt fler vardagar under ett år än helger med traditionsenligt frosseri.

Gott nytt år!

Med julmaten i benen

26 december, 2013 01:06 | Skriven av Annika Madejska i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Med julmaten i benen)

Min vallmofrökaka! I Polen äter man mycket bakverk med vallmofrön och just den här brukar mamma göra till jul men i år fick jag vända i hop den själv!

Juljobb med julmat i benen var tungt men väl värt besväret!

Vårt bord på julafton. Min familj är från Polen så vi äter polsk julmat på julafton och sedan blev det svensk och finsk julmat på annandagen. Eftersom jag hade syskonbarn i skolåldern på besök så skaffade jag dessutom smällkarameller från storbritannien så att de fick lära sig lite till om olika jultraditioner.

Vår julgran med naturtema! Där finns svampar, ugglor, hjortar, snöflingor, kottar, fåglar och några pingviner!

I går lyckades jag klämma in två kortare rundor med hunden och en knappt 5 km lång joggingtur.
Så mitt mål med att inte fullständigt förslappas under julen lyckades trots att det känns som en förkylning lurar i kroppen.
Tungt var det. Med julmaten i benen och begynnande rossel i halsen. Men i dag mår jag faktiskt bättre så det var nog trots allt nyttigt!
Jag hoppas ni har haft en lika fin jul som jag – den var annorlunda för mig i år eftersom det var första gången sedan jag flyttade till Finland som jag faktiskt stannade här över jul. Vi fick sällskap av min ena syster med familj, så här har det varit fullt ös med pepparkaksbak och julmatstillverkning.
Och till vår stora förvåning har hunden fortfarande inte kissat på
granen – något vi alla trodde han skulle göra eftersom han aldrig sett ett träd inomhus förr.
Så god fortsättning på er!
Och kämpa på – det går att klämma in motion mellan alla jultårtor och julmatsrester!


Denna jul ska jag vinna över lättjan!

20 december, 2013 02:35 | Skriven av Annika Madejska i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Denna jul ska jag vinna över lättjan!)

Tog paus i förberedelserna inför julen och sprang en runda.
Vädret är inget vidare men det var åtminstonde nästan isfritt.
I år är det första gången sedan jag flyttade till Finland som jag inte åker till min familj i Skåne för att fira jul. I stället kommer delar av familjen hit!
Det är alltid en utmaning att ta sig tid att motionera under julen – men i år ska jag banne mig vinna över lättjan!

20131220-133256.jpg
Och det hjälper lite att ha en zombietröja på sig! 😉

Varde ljus!

21 november, 2013 11:15 | Skriven av Annika Madejska i löpning | Träningskläder och utrustning - (Kommentarer inaktiverade för Varde ljus!)

Det ser kanske ut att vara en otymplig lampa men man fäster bara batterierna runt midjan och sätter lampan runt huvudet så det tar marginellt längre tid att sätta den på sig än vilken annan pannlampa som helst.

För ett tag sedan fyndade jag en Silva Trail Runner pannlampa på Retkiaitta i Forum här i Helsingfors. De har ombyggnadsrea och i en låda på golvet fanns pannlamporna och jag kunde raskt konstatera att de var cirka 20 euro billigare än på de flesta webbsajter som erbjuder samma lampa.
Jag snubblade över lampan precis efter att jag läst lite om pannlampor i Runner’s World och tänkte att det är ju en Silva som har batteriet om midjan jag vill ha eftersom de pannlampor jag haft förr har förpassats till en låda efter att jag konstaterat att tyngden av batterierna på huvudet är för mycket.

Där ute på landet där jag bor så kommer man inte långt utan pannlampa nu när det är så mörkt. Vår egen väg saknar helt belysning och där gatubelysning finns är det ofta lyktor som är trasiga. Dessutom gör ju en pannlampa att man syns ännu bättre, vilket inte är en dålig sak när det inte verkar räcka med reflexväst.
Flera gånger har bilar kört på tok för nära eller knappt hunnit väja när de mött mig vid krönet på en backe.
Nu har jag haft lampan två kvällar när jag varit ute och än så länge har bilarna tagit en lite större lov runt mig så kanske det är så att lampan hjälper bilförare att förstå att vad det nu än är som är ute på vägen så behöver det kanske lite utrymme.
Och jag har varken fått huvudvärk eller tyckt att lampan sitter obekvämt.
En del klagar på att sladden till lampor med batteri runt midjan slänger och är i vägen. Lösningen är enkel. Sätt på dig lampan innan du tar på dig reflexvästen eller det lager du planerar att bära ytterst.
Själv sätter jag den under vinterjackan när jag ska ut på promenad med hunden också.
Jag har en känsla av att den här lampan kommer bli flitigt använd i vinter!

Det där med musiksmaken

17 november, 2013 08:19 | Skriven av Annika Madejska i Allmänt | löpning - (Kommentarer inaktiverade för Det där med musiksmaken)

När jag är på gymmet eller ute och springer – då lyssnar jag på HELT annan musik än jag egentligen gillar.
Det värsta är att när jag tränar  – så lyssnar jag på musik som jag om jag ska vara helt ärlig – hyser ett lätt förakt för.
Det är skvalmusik från reklamkanaler som funkar bäst för mig i löpspåret.
Något som jag nog helst inte skulle vilja erkänna.
Men nu gör jag det.
Någon annan som drabbats av samma sak?

Facebook ger extra kick

7 november, 2013 07:15 | Skriven av Annika Madejska i Hälsa | Styrketräning - (Kommentarer inaktiverade för Facebook ger extra kick)

I bland dyker det upp små intressanta saker bland det flöde av kattbilder och annat som folk så gärna delar på Facebook.
I mitt flöde härom dagen dök det upp en 30-dagars utmaning att göra plankan – den där älskade och hatade core-övningen som är himla bra att göra för löpare som behöver ha en stark bål. Den dyker upp med jämna mellanrum på lite olika språk – men den här gången så gick det annorlunda än vanligt.

Den här dök upp i Facebookflödet.

Snart hade några entusiastiska väninnor startat en FB-grupp och börjat bjuda in för en gemensam utmaning och för att skapa ett ställe att peppa varandra.
Sådana goda initiativ kan man ju inte bara låta passera eller hur?
Så i dag gör jag dag 3 av 30.
Om ni vill prova själva så är det följande som gäller:
Dag 1 – 20 sekunder
Dag 2 – 20 sekunder
Dag 3 – 30 sekunder
Dag 4 – 30 sekunder
Dag 5 – 40 sekunder
Dag 6 – VILA
Dag 7 – 45 sekunder
Dag 8 – 45 sekunder
Dag 9 – 60 sekunder
Dag 10 – 60 sekunder
Dag 11 – 60 sekunder
Dag 12 – 90 sekunder
Dag 13 – VILA
Dag 14 – 90 sekunder
Dag 15 – 90 sekunder
Dag 16 – 120 sekunder
Dag 17 – 120 sekunder
Dag 18 – 150 sekunder
Dag 19 – VILA
Dag 20 – 150 sekunder
Dag 21 – 150 sekunder
Dag 22 – 180 sekunder
Dag 23 – 180 sekunder
Dag 24 – 210 sekunder
Dag 25 – 210 sekunder
Dag 26 – VILA
Dag 27 – 240 sekunder
Dag 28 – 240 sekunder
Dag 29 – 270 sekunder
Dag 30 – PLANK SÅ LÄNGE DU KAN!