På ett tidigare inlägg fick jag den här frågan av Eva:
”Jag har en annan skada och den går ut på att det tar emot att gå ut och springa just nu! Det är attityden som felar alltså. Jag älskar vintern men ändå är tröskeln att ge sig ut på löprunda högre än då det är bar mark. Jag har nödvändig utrustning så det är inte det som är problemet. Hur peppar du dig själv då det bjuder emot, Annika?”

Det är någonstans här jag så innerligt önskar att jag hurtfriskt hade kunnat säga något i stil med: Jo Eva, jag bara drar på mig löpartightsen och går ut fastän det tar emot.
Eller: Jag brukar tänka på den goda middagen jag kan unna mig om jag bara överlever löparrundan.
Eller kanske: Strunta i och springa och plocka fram längdåkningsskidorna!
Sanningen är tyvärr en helt annan. Just nu har jag svårt att motivera mig själv att ens gå ut med hunden.
Varje dag undrar jag varför mina föräldrar som flydde från Polen valde Sverige av alla ställen i stället för Spanien. Och sedan undrar jag exakt hur hårt jag slog i huvudet när jag valde att flytta från Skåne norröver för att till sist hamna på andra sidan Östersjön.

Det här är en eländig tid på året. Speciellt för människor som har långt till gym eller som av andra skäl måste klara sig med vad som erbjuds i hemmets närområde.
Vi är alla mänskliga och just nu är det många som vantrivs med att vara utomhus.
Gymmet är ett alternativ för dem som kan utnyttja det. Löpning på löpband är kanske inte så spännande men man kommer i gång och rör på sig i alla fall.
Annars är nog mit hetaste tips att man kommer överens med någon om att man ska springa tillsammans.
Det blir svårare att fuska om man har någon att stå till svars inför.
Sedan tror jag att det rent psykologiskt gäller att sänka målet lite grann för att bara ta sig ut på den där första rundan som får igång rutinerna igen.
I stället för att tänka: usch jag måste ut på den där 5 kilometer långa rundan och jag vill inte – så kanske man ska tänka: ok jag måste komma i gång så nu går jag ut och springer i 20 minuter och sedan får jag komma in och ta en varm dusch.
Fast att det finns alternativ gör ju inte att det blir lättare att komma i gång igen för det.

Det viktigaste av allt är det här: TÄNK POSITIVT!
Så här enkelt funkar vårt psyke:
Om du tänker: usch så jobbigt och kallt och skorna blir blöta…
Det bäddar ju inte direkt för att det blir enkelt att plocka fram kläderna ur skåpet och att skorna snörs på.
Sannolikheten för att du blir kvar på soffan är nog närmare 100%.
Om du tänker: Så skönt att komma ut och bara vara i fred en stund och lyssna på naturen. Och när jag sprungit färdigt så kommer det kännas så där skönt i kroppen och jag kommer sova så gott. Tänk så bra löpning är för humöret!
Detta sätt att tänka är det enda riktiga för att ta sig över tröskeln (bokstavligt) och komma i väg.
Det skriver nog varenda motivationscoach under på.
Halva loppet sitter i huvudet. Oavsett om det gäller 5 kilometer eller ett marathon.

Så Eva, nu tycker jag att du och jag båda ser till att komma ut.
Vad säger du om en kort runda på 30 minuter före helgen? Vi avlägger rapport här – jag bloggar – du kommenterar.
Så måste vi stå till svars inför varandra och inför alla som läser den här bloggen!
Det är ju så himla roligt att springa och tänk så bra det känns att hoppa i duschen efter ett avklarat pass!
Dessutom är det ju härligt med all snö och mysigt att springa i mörkret!