Nog för att han är en riktig pina ibland den där hunden.
Som den morgonen jag vaknade och var övertygad om att han gjort sig illa och höll på att förblöda för det fanns blod i sängen.
Desperat letade jag efter såret – tills maken meddelade att han hittat en bit älgkött i sängen….
Indy fick köttet när ett älghuvud dissikerats ute på vår gårdsplan efter en synnerligen lyckad jakthelg.
Men vår lilla Dog Corleone ville gömma sin skatt i stället för att äta upp den och tyckte vår säng var det perfekta gömstället… *suck*
Älghuvud i sängen.
Men han håller mig i alla fall i gång nu när jag är lätt handikappad. Jag kan inte ta honom på promenad själv än eftersom jag fortfarande är lite för mör efter operationen och eftersom vår lilla hund trots allt är 17 kilo muskler så kan kan med lätthet rycka till så att mina stygn går upp.
Men jag följer med på åtminstone en långrunda per dag. Så 5 kilometer promenad och 5 gånger sjukgymnastik.
Inte helt inaktiv med andra ord. Även om min viktminskningsplan vid det här laget gått fullständigt åt skogen.
Men jag håller modet uppe och viljan finns kvar.
Förhoppningsvis får jag klartecken för att jogga igen den 1 november när jag träffar fysioterapeuten igen.